torsdag 26 november 2009

söndag 25 oktober 2009

Martins Premiär

Blev nå fel när jag skulle publicera mitt förra inlägg så jag försöker igen.
Vad jag ville säga var jag o Calle rökte pipa ett tag nu o i ha skaffat oss lite erfarenhet på området, vad jag nu vill säga med det.
Ja, nu kom jag inte på nåt mer att säga.

tisdag 20 oktober 2009

Testing.....

Så, nu har jag Calle ett eget konto på denna blogg- får se om det funkar. Jag har en matblogg då jag lixom Martin är utbildad kock i grunden.

måndag 19 oktober 2009

DIY

Jag , Calle igen, provade på ett nytt försök med en egen supermustig Perique Mixture. Har nämligen nåra vacuumburkar hemma som försluts med vinpump, perfekt för förvaring av stora mängder tobak. Så...

Där jag bor i Uppsala finns en tobakskiosk i Bäverns Gränd -rakt ut från central-(buss-)stationen - som fortfarande har piptobak till det gamla priset. Från innan de höjde skatten. Jag införskaffade genast diverse burkar för hamstring, varav en burk McConnel Perique. Samt nåra påsar Mac Baren Virginia No1 samt en påse MacBaren Golden Blend. Den första är en ready rubbed virginiablanding, den andra en dito burley med tillsats av virginia.

Så allt detta gick ned i en blandning tillsammans med en deciliter flamberad mörk "Plantation Rum"- som har toner av vanilj och syrén.

Det blev gott - men den saknar lite kropp och behöver ett fräscht lyft. Måste tillbax och köpa ett par till påsar virginia.....


Men nu har jag iallfall en rejäl hustobak. Rekommenderas!


///Calle

Introduktion till kapnismologi


Hej! Det här är Martins kompis Calle som som skriver. Jag och Martin har varit piprökare i ett antal år, från och till medlemmar i svenska pipklubben. Här följer en introduktion i piprökandets konst, som vi skrev i hop för nåra år sedan. Med kapnismologi menas ungefär "läran om rökning".



Att välja pipa

Utseende, funktion- funktion, utseende. Är pipan tung? lätt? Känns den bra i munnen?

Pipan skall vara hel. Inga sprickor eller andra synliga defekter. Väl avvägd och balanserad i form och vikt. Skaffa en pipa av ngt erkänt märke, det finns många. Stanwell, Ratos, Davidoff, BBB, Chacom, Bjarne, Peterson’s, Dunhill m fl …

Men den måste inte vara dyr för att vara bra. Inte billigast heller kanske. Vi brukar lägga oss i en prisklass runt fyra hundra och uppåt för en ny pipa.

Någon kanske hajjar till om du köpt en snygg pipa för 500 kr, men skulle själva kanske köpa en väska för den summan utan problem. För att den var snygg! (Om de e ett bra argument är upp till var och en, vi ”nördar” tenderar att överdriva)

Rökkanalen bör alltid mynna ut i botten på piphuvudets rökkammare. Om där finns en grop stannar fukt kvar och pipan smakar surt efter ett tag. Det e ohygieniskt oxå. Usch!

Böjd: Den riktiga snuggan. Litet svårare att hålla ren, men lättare att hålla i munnen då tyngdpunkten blir lägre.

Rak pipa: Lätt att hålla ren, men lite tyngre i munnen än en motsvarande böjd pipa då tyngdpunkten ligger högre upp.

Eller kanske en ”churchwarden” ?? - den långskaftade läspipan som röks te x i Sagan Om Ringen filmerna. Finns i alla möjliga matrial men originalet ska vara krit-pipa.

PIPANS DELAR

Tack Svenska pipklubben för namnen på alla delar

Röktips

Det finns två vanliga metoder som vi har märkt angående hur man stoppar en ny pipa vid s.k "inrökning".

En är att stoppa (i detta sammanhang = fylla) pipan till häften och röka till botten. Äldre piplitteratur förespråkar ofta detta, och det e enklare för nybörjare. Det är en metod Martin och jag emellertid anser är helt förkastligt då en jämntjock beläggning av aska i piphuvudet är att föredra i träpipor. Denna metod ger enbart halva rökkammaren beläggning.

En jämntjock beläggning skyddar mot genombränning samt ger en svalare rök. Smaken av tobaken "går även in i pipan" och förhöjs. Diskutera.

En annan metod är att fylla pipan till bredden från början och röka till botten, vilket ger en jämn beläggning. Ett tips är därför att nybörjare köper en mindre pipa till att börja med, då en normalstor pipa tar typ minst trettio min att röka i botten.

Denna beläggning, denna "skorpa" är även kallad "inrökning". Lite som att "gå in" ett par skor.

Vid inrökning kan med fördel användas en så grov tobak som möjligt, för att snabbt ge ett tillfredställande asklager.

Du kan även lätt fukta insidan av huvudet (rök-kammaren) på den orökta pipan med saliv för att få askan att fastna. Många pipor levereras med en tunn artificiell beläggning för att redan från början ge en inrökt smak på pipan. Tex socker som omvandlas till kol vid förbränning. Vissa pipor kommer levererade med helt obehandlad insida, vilken enligt vissa ger en renare tobakssmak. Det kräver dock givetvis mera tålamod från rökarens sida.

Asklagret bör aldrig överskrida två millimeter, om den överskrids kan piphuvudet spricka. För att

hålla nere tjockleken används företrädesvis en fixerad pipborr av olika standard format, en s.k

"brotch". Kniv är icke att föredra, om du inte råkar vara ovanligt stadig på handen.

Sjöskum samt kritpipa är av värmetåligare material som heller ej behöver beläggning. De smakar renast så. Rengör kammaren med dubbelvikt rensare mellan varje stopp. Vid behov doppa rensaren i ren vodka. Eller putsa försiktigt med "nollans" sandpapper till slät. Låt torka ur, ställ upprätt/isärtagen.

Rök alltid i botten. Om du behöver, lägg i från dej pipan och fortsätt senare. Detta påverkar inte smaken nämnvärt tvärtemot en cigarr. Pilla bara bort översta lagret aska och tänd om. Ofta är pipans kammare lätt konisk vilket gör att pipan slockar lättare mot slutet (mindre yta för glöden att få fäste). Ta bort lite aska, lägg på lite ny tobak och tänd om.

Kritpipan (som e gjord av lera, se nedan) är lite utav en "slarv-pipa" som du kan "röka hur som helst" utan att det skadar pipan. De ”måste” alltså ej rökas i botten om du inte vill. Däremot är de sköra och kan vara svåra att få tag på.

Knacka aldrig ngn pipa mot hårt underlag, te x klacken på skon, vilket är att be om att den spricker! Använd rätt verktyg. En pipstoppare, med en platta, en pinne och krats kostar ca 20-trettio kr på en bra tobaksaffär. Använd sked-kratsen och töm ur pipan. Kanske slå lätt mot handflatan.

Hur man stoppar

Två stycken tre-stegsmetoder:

Klassikern

Stoppa tobak i pipan "med en barnhands" nypa tobak, tryck till mycket lätt. Ta en "kvinnohands-nypa", tryck lite hårdare och till sist en manshand. Tryck ännu lite hårdare.

Den modernare varianten?

Ta en stor nypa och lägg i pipan. Utan att trycka till skall den nå ända upp till kanten. Tryck till så den fyller en tredjedel av pipan. Kontrollera draget. Två nypor till på samma sätt, andra nypan tryck ned till hälften, sista tryck inte alls knappt.

Kontrollera draget hela tiden, du skall kunna andas genom pipan med LITE motstånd.

Prova dej fram och öva, öva.

Tändning

För en tänsticka eller tändare (bah! ;) i cirkelrörelse ovanför tobaken samtidigt som du

puffar lugnt och metodiskt. Färsk tobak fjädrar sig. Tryck ned tobaken med en "stoppare" och tänd om eventuellt. Tobaken ska glöda, inte brinna för att inte smaka bränd. Tänd och puffa lugnt av denna anledning, även så pipan inte blir för varmt. En het pipa kan även skada matrialet. Det gäller dock inte kritpipor. Martin och jag använder helst pipor med tjocka väggar därav. Håll alltid trä- och sjöskumspipor i huvudet för att kontrollera temperaturen, och så du inte tappar den.

Calle tycker man skall "stoppa" enbart runt kanten på tobaken så att det formar "en kulle". Med stoppa menar jag i det här fallet att trycka till tobaken under rökning. Om man med stopparen plattar till tobaken på detta sätt blir hela ytan täckt med glöd hela tiden -glöden vandrar uppifrån och ut mot sidorna och täcker hela ytan- vilket e bäst för smaken och pipan.

Inrökning

Tänk på när du röker in en ny pipa, att sötade tobaker kan vara klibbiga samt lätt "sätta sig" i en ny pipa. Även starka tobaker, så som latakiablandningar, oriental och Perique sätter smak.

Detta är dock inga problem om du ämnar att enbart röka dessa tobaker i aktuella pipan.

Varje pipa är unik då den e gjort utav, företrädelsevis, ett levande matrial och reagerar olika på olika tobaker. Hitta den- eller de sorter som passar dej, och din nya pipa. Varje gång du byter tobak kan det ta ett tag att få bort den kvarvarande smaken av den föregående tobaken.

Träpipor bör även vila nån dag efter tre- till fyra stopp för att inte surna. Detta e anledning till att bruka flera pipor som du omväxlande byter mellan.

All gammal skrock om att du bör "döpa" pipan i whisky och annat liknande är helt överdrivet. Bara håll pipan torr,ren och sval.

Rengöring

Använd många piprensare, så som du använder toalettpapper. Det e ändå så billigt. Pipan bör rengöras efter varje stopp för smaken och till viss del hållbarhetens skull. Däremot vrid aldrig skaftet medans pipan är varm. Matrialet omformas lätt vid värme och kan bli löst.

När pipan är rengjord förvara den helt upprätt stående i ett för ändamålet designat pipställ,

eller isärtagen så den kan torkas ur ordentligt.

Sammanfattning

. Stoppa pipan full varje rökning

. Stoppa företrädelsevis i tre steg

. Kontrollera draget

. Rök långsamt och svalt

. Rök i botten

. Ta isär efter svalnat.

. Snåla inte med piprensare

. Låt vila upprätt.

Typer av tobak

Det finns massor med olika sorters tobaksplantor. Den kommersiellt producerade röktobaken kommer utav plantan Nicotiana Tabacum, och förädlas på många olika sätt för att få fram olika sorters tobak. Jordmån, klimat och övrig behandling och annat spelar oxå stor roll, precis som för alla andra grödor. Lite förvirrande med denna planta är att den ibland kallas för ”virginiatobak”, vilket också är ett namn på en förädlad röktobak.

Däremot e ofta inte behandlingen utav arbetarna på tobaksplantagerna särskilt rättvisa. Men krav på rättvise- och ekologiskt producerad tobak kommer mer och mer.

Här är några av de vanligaste förädlingsvarianterna.

Virginia

Vanligaste grundtobaken. Odlas ”överallt” i världen. Hög sockerhalt, rätt låg nikotinhalt. Saknar vissa oljor vilket kan leda till att den ”biter på tungan”. Tacksam som bas i tobaksblandningar, sk mixtures. Naturligt mild sötma, påminner om sommar och höskulle om jag får säga det själv.

Surt ph-värde. Innehåller s.k nikotinsalter som måste inhaleras för att komma ut i blodet (genom halsbloss). Används tex i cigaretter. Finns många kvaliteter, den finaste anses av många vara ”Old Belt”.

Burley

Den Andra grundtobaken.

I stort sett ”motsatsen” till virginia. Lågt ph. Hög nikotinhalt. Liten eller ingen sötma. Chokladig, nötig smak. Innehåller fritt svävande nikotin som tas upp direkt utav munhålan och kommer ut i kroppen den vägen (även så med cigarrtobak).

Den absorberar smaker mycket bra, och är således fin att ha i blandningar som innehåller ”såsning”, dvs tillsatt yttre smaktillsats (whisky, vin, vanilj, fruktarom tex). Hoppas vi har beskrivningen av såsning korrekt. Annars, skriv in en gnällig kommentar!

Cavendish

Ingen verklig grundtobak, men används som en sådan. Dubbelfermenterad virginia, brun till svart i färgen och söt. Många söta tobaker (inkl virginia) ger lätt tungbränna så de bör rökas långsamt å inte för ofta tycker vi. Din tunga kommer tacka dej (huh?).

De extra söta tobakerna, tycker vi författare, blir lätt beska när man behöver tända om dem- samt bör rökas särskilt lugnt å sansat för bästa smak.

Latakia

En redan rökt tobak! Tja, den har genomgått en rökningsprocess där tobaken under lång tid fått suga åt sig röken från olika aromatiska örter och trä- ungefär som med vissa charkvaror.

Det är en stark smakande tobak med en distinkt rökig karaktär av tjära och ibland näver eller drivved. En mycket vanlig sort i kommersiella blandningar, särskilt i sk. engelsk mixture.

Ph-neutral och nikotinsvag faktiskt. Den går, trots sin påträngade smak, bra att röka rent om du är en lite van rökare.

En del latakiablandningar blir väldigt lätt besk i smaken om den puffas för häftigt, säger Calle.

Oriental

Finns många sorters orientalisk tobak.

Perique

Från St: James’s Parish, Louisiana i USA.

En mycket stark brunsvart- till kolsvart tobak som doftar mycket trevligt av mull och färskt bröd. Den har genomgått lagring på fat och är mycket stark och pepprig. Används som smaksättare, ungefär som tabasco. Den lyfter fram andra smaker, ger särskilt extra fyllighet till virginia. Hög nikotinhalt.

Skärningar

Tobak glöder olika fort och hett beroende på hur grovt skuren den är.

”Löst skuren”

En rätt bred benämning på tunna strimlor av tobaksblad. Ofta i söta blandningar, eller eng mixture.

Shag

Mycket löst skuren! Brinner snabbt å hett, vanligare som rulltobak till cigaretter. Annars e Greve Hamilton ett bra exempel.

Ready rubbed

En uppgniden flake. Ex Brobergs Burley

Flake

Tobaken är sammanpressad under hårt tryck till kakor, sen skuren till tunna flak. Kan gnidas upp eller rökas som den är. I såna fall, packa lite lösare än vanligt då den expanderar i färskt tillstånd (då ger dålit drag om de packats för hårt;).

Kallas ibland ”navy cut” pga sjömännen förr hade denna till sjöss då den höll sig fuktig länge. Exempelvis ”Gul-” och ”Blå” Capstan.

Curly cut/Birds eye/spun cut

Många namn på kärt barn. Tobaken rullas till rep som sedan ”slantas” till små tunna gulliga snurror. Även den en navy cut, pga sjömännen förr hade denna då den höll sig fuktig länge. I sverige finnes mest bara danska Mac Baren med denna skärning. Ganska vanlig är även Bell´s Three Nuns

Crimp cut

Ready rubbed som rostats tills de krullat sig till små ”halvmånar”.

Cube cut

En i Sverige numera mycket ovanlig skärning. En flake som skurits en gång till på tvärsen så det blivit små fyrkanter. Varför vet ej, men det e käckt! När den söta Belle Epoque fanns i landet släppte jag bara ned den i pipan och tände på. Funkade bra.

Det finns otroligt mycket mer att säga om tobak men, bla bla lixom

Förvaring och hantering av tobak hemma

Kylskåp, vacuumburk, plastpåse. Öppna ej mer än nödvändigt. Plocka tobak från ett och samma hörn i burken/fickan för att undvika uttorkning. Om den torkar, införskaffa fuktknappar på en välsorterad tobaksaffär, för att få en jämn fuktighet.




///Calle&Martin